Tänk om det är så att människor binds samman mest under extrema väder. När det är sådär gråmulet, kallt och slaskigt håller man sig mest inne och kollar serier... Men när det blir sådär varmt som på sommaren i kontrast till slask-vintern så brer man ut sig på brassestolen och småpratar med grannarna. En sån känsla var det idag när jag var ute med Milo, den där vi-vet-alla-vad-alla-tänker-på-känslan/vi-är-här-tillsammans-känslan. Jag såg folk som hängde över sina snöskyfflar och pratade med varandra. Alla jag mötte sprack upp i ett leenden och utbrast i ett rungande "hej", alltså inte det vanliga 'om inte du hälsar så hälsar inte jag, let's kolla ner i marken' eller det svaga "hejet" i en viskning som bara är en liten rörelse på läpparna. Så det är kanske inte bara i 27 plus som vi, jante-Sverige hittar varandra, även i snöstorm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar